Martina den Fina

Tankar dessa tankar som går runt och runt i mitt huvud. Två dagar kvar...känns lite som jag har förberett mig en vecka nu med hatfyllda tankar gentemot lördag. Men det kanske blir okej ändå, om det inte blir tårta och ljus. Ingen offentlig present öppning utan bara en kram och en god middag. och om jag får sms och inte telefonsamtal så kan det nog bli helt okej.

Pappa anser mig mörk, jag anser bara hela tillfället förlorat sin charm enda sen jag var 12. Mormor tycker jag är lite ung för åldersnoja, men är födelsedagar inte egentligen mer att fira när man är 85 än när man är 19?

Fast jag får ju en löneförhöjning...

... börjar fråga mig själv om jag är hypokondriker, bara att jag tror att jag är hypokondriker tycker jag bevisar slutsatsen. Men det har blivit så att det skulle nog krävas jag har 41 graders feber i två veckor för att jag skulle överväga att gå till läkaren. Jag tycker jag springar där hela tiden, antingen är det en infektion, fötter, magen eller huvudet som krånglar, enligt mig. Orkar inte sitta av ytterligare tid med en läkare som bara ställer dumma frågor klämmer lite grann på området som besöket berör och sedan inte kommer med någon slutsats med en "jaha, vi får vänta och se". Jag menar det kan ju inte vara bara jag som har ont överallt och mår skit mestadels av tiden. Jag bara väntar på den dagen diagnosen kommer, Martina du har cancer, eller hjärnhinneinflammation eller någon annan dödlig sjukdom? Låter inte det lite som en hypokondriker...?

Jag gillar

ensamhet, när tankarna vilar
dansa i själv i mitt rum
långa promenader med musiken på högsta volym medan jag dagdrömmer om världen
första skivan ur en nyss delad cheddarost
skogen på sommaren när luften fylls av kåda och barr
doften av kyla och sommarregn
luftigt nybakat vitt bröd med extrasaltat smör, men en god kopp kaffe dagar då allt känns bra
vara ute och gå tidiga morgonar, just när solen går upp
att se platser för första gången, innan jag vill därifrån
mitten av australien,  där det inte finsn någonting utan sand
att stå längst ute på en klippa när havet stormar 

Människor jag beundrar

mamma, för hon lärde mig värdet av att tänka själv
sandra, för att hon står på sig
simone weil, för hon levde som hon lärde
min bror, Pontus för att han är den modigaste människan jag känner
kathrine hepburn, för att hon vägrade bära klänningar
patric, min farbror. för att han ursäktar sig aldrig för vem han är
pappa, för han kan få allt han vill ha enbart på vilja och övertalningsförmåga
john lennon, för att han var en egoistisk idiot, som erkände sina fel och försökte förändra

Jag får fylla på listan nångång

Just nu vill jag bara härifrån. Ska jobba ikväll, och även om det inte är speciellt länge så känns det tungt. Latmask Martina. men helst av allt vill jag bara härifrån. Jag har en hatkärleks relation till Göteborg. Det kännns som staden sakta kväver en, med allt som är typiskt Göteborgskt, halv special och indiepop. Samtidigt som det ändå är hemma och kärleken för Götet kommer aldrig försvinna. Sitta vid kanalen och äta falafel, picknick och fyllenätter i slottsskogen, caféerna och spårvagnarna.

Men nu vill jag härifrån, nån annanstans. Jag är fullt medveten att om ca fem veckor kommer jag vara på väg till London.Men jag vill se allt nu, inom en kort tid.
Bara sätta mig i en bil och köra bort, liksom in i fjärran, solnedgången, vad man än föredrar.

Red Hot Chili Peppers - Road Trippin
 

Ja, tiden tickar på. Utan att jag egentligen vet vad som händer eller varför ens. Gått en och en halv månad sen jag jag blev återföd in i världen, släppt utifrån helvetet, och tiden bara rinner iväg. Nu är det bara en och en halv månad kvar tills jag drar rider viadre på livets våg. Denna gången bär det av till London. Japp, u heard me...den 27/8 drar jag och Amamda till London. Tre veckor tidigare än planerat. Varför, detta beslut kan man fråga sig...jo enkelt. Conor Oberst and the mystic valley band ska spela i London. Så helt plötsligt försvann tiden framför mig och jag måste börja organisera mig. Vilket inte är min starka sida.

Jag gjorde förresten ytterligare ett personlighets test. passar väl bra när man är 18, snart 19 och ska hitta sig själv. Detta var enneagram och första gången jag gjorde det blev jag en typ tre, the achiever. Gjorde om det sen och då blev jag en typ 5 (som jag känner mig lite mer igen i) the observer.

Låter som jag..?

Den perceptiva, intellektuella typen. Femmor är alerta, insiktsfulla och nyfikna. De kan koncentrera sig och fokusera på att utveckla komplicerade koncept och förmågor. De är oberoende och uppfinningsrika, men de kan också bli alltför upptagna av sina egna tankar och fantasiföreställningar. De blir lätt distanserade men är ändå nervösa och intensiva. Typiska problem för Femmor rör excentricitet, tvivel och isolering. Som bäst är Femmorna visionärer och pionjärer, ofta före sin tid och förmögna att se världen på ett helt nytt sätt. Femmans personlighet bygger på den grundläggande rädslan för att befinnas oanvändbar, oduglig eller inkompetent, och det Femman önskar mest av allt är därför att upprätta en sfär av kunskaper eller förmågor som ger honom eller henne ett existensberättigande.

Jaja, kanske jag borde fokusera mig på annat. Jag brukar snöa in på saker.

Nu måste jag iallafall dra, ska möta Paolas bror Chavo eller om man föredrar trädgårdsmästare/ knarklangare namnet Hector. Med uttalet ector.  Om några veckor ska en avlägsen släkting från USA komma hit. I am feeling the international vibe.

Peace out and stay cool

Jag fick panik häromdagen då jag helt plötsligt kände att det inte fanns någon tid kvar. Som om hela mitt liv har blivit förutbestämt och jag kommer hamna i en medelklass rutin helvete hela mitt liv. Jag kunde inte släppa tanken på att livet kommer nu enbart handla om jobb och pengar. Slut på alla chanser till att ha roligt. Jag vet inte om detta var en medelålderskris jag hade vid 18 års ålder men känslan har inte riktigt lämnat mig än.

Min största rädsla i livet, efter ormar, är att bli fast i rutiner, att bli bekväm i min situation. Att bli någons fru och mamma och jobba mellan 8 och 5 för att sedan...arrrghhhh! Surburban hell. Jag är livrädd för att jag ska acceptera saker för vad dem är och att jag tillslut kommer sluta som en gammal möglig rynkboll som inte vet någonting om livet eller har upplevt någonting. Att varje dag ska se likadan ut förutom när man åker på en veckas semester till kanarieöarna varje år.

Men jag har redan nu fått känslan att allt är försent att det inte finns någon tid kvar. Livet har glidit mig genom fingrarna och allt det roliga är över. och jag har inte ens haft så roligt än...

tur iallafall att vi har kommit längre än så här...ger mig kalla kårar:

ja tänkte vara lite sexistisk och utse några tv hunkar. Jag har genom mitt liv, liksom många andra dragits till tv-seriernas vackra värld med öförskämt snygga människor. Många timmar har sedan spenderats dagdrömma om dessa världar. Allt för att inte leva i min. Speciellt har då de snygga killarna fått min uppmärksamhet och nu tänkte jag utse de fem som jag gillar bäst.

• Dylan i Beverly Hills. Medan alla andra gillade Brandon tycket jag han var så tråååååkig! Dylan var så där härligt komplicerad och svår. Jag var rätt betuttad i honom när jag var tolv och låg sjuk hemma.

• Charlie Todd i Dawsons creek. Han spelas av Chad Micheal Murray, och är med i ett band. Enough said.
  
• Tai i digimon. Jag tänker inte förklara denna karaktären. Inte heller faktumet att jag en gång såg på digimon, eller att han är tecknad. Men faktum kvarstår att jag hade en svag punkt för tai.
  
• Angel i Buffy the Vampire Slayer säsong 1. Om man någonsin sett säsong 1 kanske det inte ä så svårt att förstå min svaga punkt för Angel. Mystik mörk man i läder jacka
  
  
  
  ...men det var bara tills...

• Spike kom. Snyggaste tv hunken någonsin???? Iallafall sexigast och roligast. Kanske min favorit karaktär någonsin. Klippet är från "once more, with feeling", (sjätte säsongen om jag inte kommer ihåg fel). Det är han som sjunger på riktigt...

På direkta order av Fanny uppdaterar jag nu min blogg, lite grann. Jag ber om ursäkt, men en förkylning och jobb har kommit mellan, samt två dagar på landet.

Så peace and love är över, det var jätte kul fast de andra var inte alltid så pigga. Men jag hade det roligt, och fick se en hel del grymma artister. Och helt ärligt orkar jag inte gå igenom det nu men HÅKAN var grym...som alltid. Jo jag kan ju berätta att både amanda och jag (vi kom bort från varandra under konserten) stod bredvid (fast på olika sidor) en kille på håkan konserten, och killen hade en bag in box påse i famnen. Han stod och grät sig igenom hela konserten och kramade sin bag in box hårt. Det var så underbart att se på nått sett. Tårarna bara rann.

Ja så vad har jag då gjort, jag har som sagt jobbat en del, vilket har varit helt ok. Ska jobba både lördag och söndag med, vilket inte är lika party men grillkväll med the kollegor blir det lite bättre. Sen blir det mer jobb. men pengar kommer jag behöva iallafall om jag ska kunna göra allt jag vill göra.

Jo min plan för de närmsta åren:

åka till london
komma hem, jobba skiten ur mig
samla ihop pengar för att åka till argentina för att jobba som volontär arbetare och lära mig spanska, antagligen lite mer rundresa i sydamerika.
sen komma tillbaka och börja plugga

tids rammarna är flexibla. Pappa är inte glad över mina planer, om han fick bestämma skulle jag aldrig lämna Sverige, jo kanske få åka någon annanstans i Europa. Men för att kunna ha råd med min resa till Sydamerika så blir det att hålla i pengarna och jobba skiten ur mig. men det tror jag det lätt blir värt.

nu zommar jag ut med tonerna av billie the vision and the dancers

Jag har tänkt väldigt mycket den senaste veckan, för mycket egentligen. så mycket att jag börjar bli rädd för att vara ensam med mina tankar eftersom jag inte vet vad som jag tänker härnäst. Jag börjar konstant ifrågasätta allt jag tänker, det blir liksom en ond cirkel av tankar och ifrågasättande av tankar så jag tror att jag håller på att bli galen. Dem ligger och liksom slår hål på mig innefrån, på allt jag någonsin trott på och det enda jag kan komma fram till är ännu flera frågor som kräver sina svar. Det tystnar aldrig...så då gör jag det enda som jag vet stillar tankarna;

1) Köper mig anteckningsblock att ha med mig överallt. Ibland är ju tankarna inte helt och hållet värdelösa och förtjänas att skrivas ner. Men mestadels för att jag ska slippa tänka dem igen.

2) Gå till biblioteket, enda stället i världen där jag kan slappna av helt och hållet. Så mycket att lära sig och så mycket att upptäcka på en minimal yta, det gör att tankarna kan fokusera på annat. Där kan jag vara lugn och bara sitta och bläddra i nån bok eller titta ut genom ett fönster. Biblioteket är min viloplats. Idag kom jag  hem med två läroböcker i spanska, en bok om hur man spelar gitarr, en bok om hur man spelar munspel och en film.

3) gå ut och gå, långa sträckor i timmar. Gärna med musiken högt i hörlurarna så jag liksom dränker tankarna i melodislingor och gatukorsningar.

4) Leta efter ny/gammal musik på nätet, i mammas och pappas skivsamling, på biblan i tidningar...altt för att släcka något inom mig som aldrig är nöjd. T.ex har jag precis upptäckt McCarthy, indieband som formades på 80-talet, och skriver politisk pop. Se där.

ja men nu ska jag nog fortsätta läsa "lady Chatterley's älskare" en tag.

Jag läste nu på bussen, lite vad andra människor hade skrivit om John Lennon, Det var rätt jobbigt att sitta och läsa om honom och det han har betytt för världen på bussen,tillslut gick jag av , dock med en klump i halsen och röda ögon + tre matpåsar.

Men detta inlägget ska inte handla om John Lennon, dock något som jag förknippar med John Lennon och det är kärlek.
Jag vill inte försöka förklara och genom det förnedra kärlek och dess olika former. Den enda relationen jag har till kärlek är en önskan om att en dag få uppleva äkta sådan. Då menar jag inte kärlek som vi ser på TV eller i filmerna. Inte en kärlek som bara har vackra fraser och drömmande ögon utan en verklig kärlek. Som finns vänner, älskare, föräldrar och barn...

Jag tror på den kärleken som bara några få människor kan uppnå. Den när en kärlek för någon annan betyder allt. Början slutet och allt mitt emellan. En djup och bottenlös respekt för en annan människa. En respekt för allt personen är och allt den gör trots att man inte alltid håller med. En kärlek som finns där trots bråk, hårda ord och tårar. Som Erik sa; "man väljer att älska någon." Det är ett medvetet val man gör, kärlek inte något som händer eller som bara sker, det är något som man varje dag väljer att kämpa för. Varje dag väljer man den personen framför det andra, framför sig sälv. För inom äkta kärlek finns inget jag. Kärlek för mig ska vara bottenlös, oändlig och villkorslös. Att älska någon är inte bara något man säger, för mig är det ett löfte, att finnas där och inte ge upp då det blir svårt.

Kärlek är en känsla man vet finns där utan att ens förstå varför. Vissa säger att kärlek måste göra ont för att vara sann. Vissa säger tvärtemot. Jag säger ingenting, det är inte min uppgift att säga. Jag har bara min syn på kärlek. Min önskan att all kärlek vore. Men jag vet inte om alla människor kan tillåta sig älska så innerligt. Jag tror inte jag kan tillåta mig det. För i slut ändan, när jag ligger i sängen och bönar och ber tankarna att vara tysta så jag kan få lugn och ro, så vet jag hur mycket kärlek kan såra och hur mycket det redan har sårat. Att älska kräver ett oerhört mod.

Jag tror jag ska sluta nu, jag förstår inte ens vad jag själv skriver. Kanske inte borde lyssna på beatles eller john lennon längre. Det slutar alltid så här.

"All you need is love"- skriven av John Lennon med hjälp av Paul McCartney (lennon/McCartney) det bästa samarbetet inom musiken någonsin. Lyssna mina vänner, det är vad jag kommer göra. (PS kolla efter Mick Jagger)

Jag insåg för inte alls länge sedan att man kan gömma sig men inte fly. Iallafall inte från sig själv. Det är en jävla lång jobbig väg till att acceptera och förlåta vissa saker. och veta vad man vill. jag räknar med att jag kanske har kommit en fjärdedel på vägen. Det känns iallafall som jag har kommit riktigt långt. Jag är nu beredd att börja göra allt som jag borde har gjort för länge sedan.

Jag ska rensa bort allt hatande, illa tyckande, irriterades, frustrerande delar av mig själv. Jag ska bli en harmonisk människa som kan vara artig och snäll, Men inte kompromissa bort ärligheten och sanningen. Det ska bli slut med allt falsk i mitt liv, allt skit ska bort! Jag ska rensa bort allt som drar ner mig till botten, alla bojor av bly som är fast kedjade vid mina händer och fötter. jag ska nu börja mitt egna liv, det som jag har drömt om sedan jag var fyra år. Jag ska ta upp det som jag inte har orkat; jag ska börja skriva igen, ta hand om mig själv. umgås med människor jag tycker om och som jag vet tycker om mig. Människor jag litar på.

Jag ska inte kompromissa bort mig själv denna gången, nu är för alltid

Snook- Lejonhjärta

Jag har inget att skriva, iallafall inget jag vill att andra ska läsa. Så varför skriver jag då över huvud taget? Jo enkelt, Allt för att slippa plugga...

Njut istället av dessa vackra toner och dröm om livet i dess finaste dagar.

Tracy Chapman (en av de vackraste människorna som går på jorden) Crossroads från albumet med samma namn. sången har betytt jätte mycket för mig genom livet. Lyssna till texten och andas.



All you folks think you own my life
But you never made any sacrifice
Demons they are on my trail
Im standing at the crossroads of the hell
I look to the left I look to the right
Therere hands that grab me on every side

All you folks think I got my price
At which Ill sell all that is mine
You think money rules when all else fails
Go sell your soul and keep your shell
Im trying to protect what I keep inside
All the reasons why I live my life

Some say the devil be a mystical thing
I say the devil he a walking man
He a fool he a liar conjurer and a thief
He try to tell you what you want
Try to tell you what you need

Standing at the point
The road it cross you down
What is at your back
Which way do you turn
Who will come to find you first
Your devils or your gods

All you folks think you run my life
Say I should be willing to compromise
I say all you demons go back to hell
Ill save my soul save myself

Det är rätt roligt egentligen, att ca 12 års av dagboksskrivande har mer elle rmindre ersatts av denna bloggen. Trots att detta inte kommmer i närheten till min dagboken, verkan i skriva ner känslor eller sättet att skriva så känns det ändå rätt bra att skriva för att komma ihåg. Jag skriver ju aldrig för någon annan, enbart för mig själv. Men jag har faktiskt tagit upp dagbok skrivandet igen, jag kollar ibland i böckerna jag hade från när jag var runt 13-14, oj vad jag skrev. Ibland så blir det jätte jobbigt att sitta och läsa sådant, eftersom det var en jobbig period.

Jag måste bara skriva ner det här så; kolla efter fästingar på kroppen ibland, blir det en röd ring runt GÅ TILL DOKTORN! Borelia är inte roligt. Det tog mig ca två år att bli frisk tillräckligt för att kunna gå i skolan en hel vecka. Ett år för att orka ha en vanlig konversation med någon annan längre än i fem minuter. Ja apprå på att vara 13 år och att det är fint väder. Borelia destoys your life! eller en del av det.

Efter att ha haft en helvetesvecka så känns det lite bättre, jag kan andas igen och jag hoppas att de inte kommer bli lika jobbigt igen. det enda som känns jobbigt nu är att jag tror jag har förbannat mer eller mindre varenda lärare jag har. Anders var rätt sur för jag inte var på lektionerna i går, och det skulle jag kunna förstå om det nu inte vore så för att jag faktisk var sjuk ANDERS! Henrik var också lite sur på mig, okej två som jag kan räkna upp. Men jag kan jävlas med dem alla om det så skulle behövas. Jag vet, just nu ser jag framemot att kunna andas igen!

Så va händer i livet? Inte mycket förutom plugg, men imorgon ska fanny ha middag så det ska bli trevligt.och jag hoppas stenhårt på ett musik quiz! Det är ju fannys specialitet och fan va bra hon gör dem. Too bad attt hela världen inte få göra dem. eller jag vet Fanny borde ha hennes egna musik quiz tv-program! på lördag blir det något med Tilda tror jag. Har inte träffat henne på evigheter, så jag har saknat henne jätte mycket. det blir nog svinkul vad vi en gör, kanske haket? Visserligen Bob hund kväll, och känner inte till bob hund så bra. Men men.

Ja, just det! Glädjande nyheter! AMANDA N FÖLJER MED TILL PEACE AND LOVE! I love it, det kommer bli så kul. Jag, Amanda och Amanda i ett tält...intressant (på ett mycket bra sätt)

 Ikväll är det matte som gäller för matte nationella i morgon. får se hur det går.

Min ledar typ (vet inte om jag riktigt känner igen mig själv???)

Det var oundvikligt, en dag skulle inlägget komma; inlägget om Matilda min vackra underbara kompis.

Jag och Matilda träffades för 14 år sedan, det är en väldigt långt tid och vi har vänner ända sen dess. Jag kommer ihåg första gången vi träffades sådär på riktigt. Vi båda var med i Kyrkans barntimme och dem hade en utflykt på ängen som är ca 200 meter från mitt hus. Matilda bodde då i Ryet. Jag kommer ihåg hur våra mammor satt på berget bredvid varandra och bestämde att jag och Matilda skulle träffas och leka någon gång. Det måste ha varit bland de bästa besluten dem någonsin tagit. I alla fall så bestämdes det att Matilda och hennes mamma Helena skulle komma hem till mig. Jag kände inte så många dels för att jag just hade flyttat upp hit från Lund men också för att barnen på dagis inte ville prata med mig, jag snackade ju skånska? I alla fall så kom Matilda och Helena hem till hos, plus en till. Jag trodde Matilda hade tagit med sig en kompis att leka med eftersom hon inte ville leka med mig, och blev rätt upprörd. Men det visade sig att kompisen var Moa, Matildas storasyster och eftersom jag var den första som inte hade insett med en gång att de var systrar var vår vänskap nu skriven i sten.



Ja sen dess har vi varit vänner, vi har visserligen gått igenom olika stadier i vår vänskap då vi inte har umgåtts så mycket. Jag har väl inte alltid varit den bästa och snällaste kompisen, vilket, Matilda jag ber om ursäkt för. Men vår vänskap har överlevt allt, jobbiga perioder i livet, sjukdomar, ett år utan att träffas, tonårsångest, när vi båda har varit så introverta och vägrat berätta vad som försiggår i våra liv. Egentligen är det löjligt eftersom vi är rätt lika. så en sak är jag säker på att vår vänskap kommer alltid att bestå.

Matilda, för er som inte har träffat henne är den mest underbara människan som någonsin gott på denna jord. Hon är den vackraste människan jag känner inne från och ut. Och en sak som hon alltid har haft är stil och sjukt bra smak. Jag menar medan jag var inne i alla mina olika perioder och dålig smak så har Matilda alltid liksom haft en bra smak (för sin ålder i alla fall). Och vi har så många roliga minnen, många består av Barbies och garderober, dansa till Spice Girls. Göra milkshake och kolla på ?My Little Pony?, gå på NRJ in the park för att se Håkan (och även lite Darin ok det var mest jag, men han dansar ju bra? haha). Så Matilda, jag saknar dig nu när du inte är här, utan i stora vida världen?Prag. Jag hoppas att du har det underbart och du får banne mig se till att du ringer när du kommer hem, jag vill veta allt.

Pussar på dig min älskling! Här en gammal dänga for the good ole days!

okej jag grät när jag såg detta klippet. fan ta mobbare, jag hoppas att ni får ett bra liv och att ni någongång inser hur många liv ni har förstört. Men det kanske är nödvändigt, många vackra saker har kommit från utanförskap.

Studenten är nära nu, om 59 dagar kommer jag stå där framför alla, skrika försöka komma ihåg orden till låten, men mest vara full av glädje yra och kärlek till allt och alla. jag har aldrig varit nostalgisk, skolan har varit min absoluta hatplats no 1 i så många år. Att äntligen slippa den och kunna gå vidare med mitt liv, att börja leva mitt liv det borde vara.

I Lördags hade vi studentskiva, för att fira ett avspark av två månaders fest inför studenten, min kära klasskamrat Sten höll då ett tal, om hur fantastisk gymnasietiden varit, det var först då som jag någonsin känt mig nostalgisk. Men samtidigt är det först nu som jag har börjat lära känna de jag går i skola med. Det är rätt synd, det finns faktiskt många roliga och underbara människor på min skola. Jag vet nu inte längre hur jag känner.

Studentskivan var riktigt rolig, vi hade en jätte trevlig middag.ö Jag och min kära Amanda N (jag har två kära Amandor) hamnade mitt emot varandra med David och Alfred, två personer som vi aldrig tidigare riktigt umgåtts med. Vi hade jätte trevligt, jag och Alfred sjöng Björn Gustavssons låt till Carina Bergbland annat. Sen var det dans och öldrickandes. Det var skönt att glömma av projektarbetet och allt annat för en stund och bara springa runt i någon sorts glädje eurofi under jorden. You should have been there!

jaja, tillbaka till skolan idag...meddelande till Amanda som såg lite trött ut...

YOU*VE GOT TO FIGHT; FOR YOUR RIGHT...TOO PAAAAAARRRTTTTYYYY!

Nu sitter jag hemma i mörkret efter ett tappert försök att plugga matte så hamna jag framför datorn. Som alltid. jag är just nu i stadiet att jag har så mycket att göra att jag blir helt passiv och istället ör ingenting. I några försök att få tag i någon att prata om detta så jag kan ta mig över detta hinder i min utbildning gav jag upp till datorn kall om youtube och facebook.  Alltså jag är helt ensam i min kamp mot derivatan och dess funktioner. Ingen verkar finnas där för att lätta min börd.

Idag förutom att mitt försök till att plugga i morse har vissat sig vara en helt onödig transportsträcka, jag har gjort inget vettigt eller kreativt förutom att köpa naturgodis i väntan på föreläsning om konflikten i södra Sudan. Jippi, det som oroar mig är att det jag finne rmest frustrerande med Sudan är inte de miljoner människor som lider utan att jag måste genomlida genomgång efter genomgång om dem. Sen när blev jag så fruktansvärt osympatisk? Nä det får blir bättring, mer solidaritet Martina, otacksama djävel!

Men jag har iallafall Dylan Moran, som genast får mig att må bättre och skratta åt min otacksamhet och passivitet. !

STAY AWAY FROM YOUR POTENTIAL

Hejsan svejsan!

att jag ens orkar rimma, jag är så fruktansvärt trött. Inte ens min superstarka kaffe hjälper. Men bara en dag kvar sedan Mexico eller sexico som jag och Amanda säger.

Jag börjar jobba om ca 50 minuter. då jobbar jag tills halv nio, hem placera röven framför datorn och skriva; svenska x 2, religion och engelska. Japp jättekul!
men bara en dag kvar.

den här veckan har jag dock roat mig med att drägla över snygga kläder på internet, och bara tanken på att jag om en vecka kan köpa helt orginella kläder i Mexico som har stoppat mig från att köpa upp mitt sparkapital. jag har några favorit sidor Restyled, Folkart  och självklart n1e samtidigt har jag suttit och lyssnat på Nas, timbuktu och snook för att kunna ta några välförkänta avslappnings minuter. apropå snook och N1e så har Nette Sandström och Daniel Adams-Ray (från Snook) gjort en kollektion och ett märke tillsammans, Lagom . Det är också snygga kläder, jag önskar jag vore man...

Ikväll kommer min underbara kusse Kim hit, hon ska på något möte. alltid lika roligt att träffa och prata med henne. Men pga av det har pappa fått städmani och springer runt som vilsen labrador på jakt efter sin matte. Bara timmarna han o