Martina den Fina

Jag hade en bra födelsedag.

Förresten, detta är ren glädje!

Efter 9 timmars jobb med jobbiga kunder och ett huvud som dansar hula-hula på hawaii är jag redo att gräva ner mig för alltid i sängen.  Men med Freddie i mitt huvud och faktumet att om fyra veckor så lyfter planet upp mot den (förhoppningsvist) blå (men antagligen grå) himmlen känns det lite lättare.

 Min känsla in this very moment, av en person som dog alldeles för tidigt.

Queen- I want to break free

en av de bästa versionerna av en låt som är faktiskt helt underbar. "with a little help from my friends". Handlar nog egentligen om droger, men ibland så kan man bara sitta och lyssna och inse hur viktiga vänner egentligen är. Fast om man är som jag gärna förnekar och glömmer det faktumet. Martina, ensam är inte alltid starkast.

Klippet är från festivalernas festival...Woodstock '69

With a little help from my friends med den fantastiska Joe Cocker

En av mina första kärlekar, då jag såg honom i filmen Labyrinten, i svarta tights, stort tuperat hår, dansandes med små dvärg monster ,  Kom bara att tänka på honom helt plötsligt. Vet inte varför. en fantastisk låt skrivare och en av de sexigaste männen som gått på våran jord.

Varför? Har ni sett honom? Hans utstrålning...?

För er som inte förstår....
David Bowie- Heroes från 1977

Häromdagen hittade jag min dagbok från förra året, inget upplyftande jag hade skrivit där och inget jag någonsin kommer att dela med mig. Jag satt även och lyssnade på samma låt som jag lyssnade om och om igen förra året. Fruktansvärt vacker låt, det är bono som når fram denna gången, det var då som om han hade skrivit låten till mig. Som han räckte ut en hand till mig då. Nu kan jag knappt lyssna på låten längre förren allt ska komma tillbaka igen. Men den är så vacker så lyssna på the edge gitarr i bakgrunden och bonos ord. Så är man inte ensam i någon minut...

U2- sometimes you can't make it on your own

Japp, nu bär det snart av till festival. Jag skäms över att erkänna  att jag har aldrig varit på festival, ingen som har varat i flera dagar. Så jag är rätt "pumped" så att säga. Packningen sker i morgon, jag packar alltid i sista minut. Chips och läsk har vi i mängder och nudlar. Gott humör och falsk sång likså. Kommer bli hur kul som helst. Så jag förväntar mig en sjukt bra helg. Nästa år tänker jag satsa på Glastonbury, festibalernas festival.

Men de är en hel del bra band som kommer till Peace and Love. Jag ser framemot Kleerup, Suzanne Vega, Jason Mraz, Bille the vision and the Dancers. Sex Pistols, Adam Tensta, Manu Chao och HÅKAN!!!!!!!!!!!!

so long suckers...

Äntligen så kommer Florence and the Machine ut med deras första singel. Bandet består av Florence Welch och the machine refererar till vem som helst som spelar ett instrument just då...mer eller mindre. Lite fakta:

• Hon ligger på skivbolaget IAMSOUND eller Moshi Mochsi (har inte riktigt fattat eftersom hon står med på båda)
• Hon beskriver sin musiken som “She makes the kind of music Lily (Allen) or Kate (Nash) would make if they'd grown up locked in a cage full of snakes in the basement of a Louisiana funeral home”.
• Hon gav ut sin debut på 500 kassettband.

Jag har visserligen hört denna låt x antal gånger tidigare men jag älskar den. Jag hoppas starkt på henne...väldigt intressant artist. Inte blir hon sämre av att samarbeta med Kid Harpoon, lyssna in deras version av Bruce Springsteens's- I'm Going down.

Men här är hennes första singel "Kiss with a fist", som likt många andra av hennes låtar handlar om våld.

Vad jag kommer lyssna på i sommar:

Jason mraz- I'm yours (jag vet att den är egentligen är förra sommaren, men mer sommar än denna låt blir det inte för mig just nu)

Håkan Hellström- Inte skyldig nån nått längre (älskar den, känns som håkan har bjudit in alla kompisar för att bara sitta och jamma tillsammans. Samtidigt känns texten passande för mitt nystartade liv utan skolan)

The Fratellis- For the Girl (lyssna, de är från skotland+ de är bröder. kom ut med deras debut album förra året. Inte minst för att jag kan sjunga med; lalalalalalalalala...)



The Beatles- hela "the white album" med revolution 1 på repeat. (varför... därför)

Someone still loves you Boris Y(J)elstin- I think I wanna die (känslor..)

Tracy Chapman - Baby Can I hold You (Vackert och sårbart. Tracy Chapman, jag älskar dig)

Hmmm...just nu iallafall så ska jag sätta på Here, Today av Paul McCartney och gråta en skvätt över John.

Jag har panik, japp det är så det är. Jag har hur mycket som helst som måste bli fördigt till nästa vecka och ingent id över. Jag kan inte komma i kontakt med Paola för att berätta att vi inte kan komma och hämta henne i köpenhamn. Gud, sedan måste jag då självklart plugga massa. Klänningens om jag skulle ha sytt färdig i går blev inte det, är det någon som vet hur svårt det är att nåla själv i ryggen? Jag kan iallafall vittna om att jag har problem med det.

men jag tänkte lugna ner min lavinartade panik med att lyssna på lite bra musik, så va lyssnar man på när man är i ett tillstånd av förvirring och panik. Jo jag beståämde mig för att lyssna lite mer på Cat Power, så här har ni allihopa en låt av Cat Power (till Paola vad du än är)

Missing someone - Cat Power (james brown cover)

Jag skiter om han har snott melodin.

Texten är underbar, håkan sjunger så som bara han kan. Det gör ont i hjärtat, det når fram rakt ända in i mitt kalla hjärta. det enda felet är att videon gör mig förbannad för att jag inte är med i den, men jag älskar den ändå. Därför den är i svartvitt, därför att det är Håkan och därför att det är Göteborg. Så här everyone:

"Nu kan du få mig så lätt"




Just det för everyones info: Pao kommer imorgon! YEAH BABY!

denna videon har jag med inte bara för att detta är en av de vackraste sångerna som skrivits utanför jag älskar att "studion" är ute på en grön kulle. Lyssna, se och njut mis amigos!

Kom Igen Lena, låten och videon som väckte min kärlek till Håkan. rätt ofta sitter jag och tänker att det är jag som går längs gatan med Håkan & co bakom mig spelandes och sjungandes KOM IGEN MARTINA på ett l! Detta är en ren glädjelåt som får mig att dansa och le oavsett vad.

Hmm jag ska plugga snart,alldeles om en litenstund. Men drömmar om sommer, att vara bekymmerslös och tequila stoppar mig. Så jag bestämde mig för att göra en utvärdering av mina favorit håkan videos. Först ut; Ramlar.

jag älskar låten ramlar, och jag älskar videon. den är lite Håkan möter folkölsväder. Alltså sommar, kärlek, peosi och ungdomsfylla. Den ger ett sådant härligt intryck av en tid som jag är besluten att uppleva då inte den jävla skolan kommer ivägen utan mer ett liv som handlar om kärlek, öl, musik, nya upplevelser och nya vänner.
Så here we go Ramlar:

Bandet med det fantastiska namnet kom precis ut med deras andra skiva "pershing" för en månad sen. Det var ett band som jag aldrig riktigt fullt ut har lyssnat på, inte förren jag såg videon till "think I wanna die".

De släppte sin första debut skiva "Broom" oberoende och slog igenom i blogg världen. Tidningen San Franssisco Weekly skrev :

"Dear Unknown Band from Middle of Nowhere Missouri, How do I love thee?...your debut is one of those rare albums where every song is crafted, delicious, and essential. This is disgusting, really, given the fact that the oldest member of your band is only 22. Yours truly, Chris Baty"

Iallafall så tänkte jag för er som inte känner till detta band lyfta er vardag lite grann och min eftersom jag har lyssnat på denna låt om och om igen:



Just det om ni inte vet Boris Yeltsin var Rysslands första president mellean 1990-1999

jag hamnar alltid framför datorn, letades efter gamla eller nya band. Musik som kan fylla en tomhet jag har och ett behov att känna att någon annan någon gång känt på samma sätt, eller att någon talar till en. Musik handlar inte om vad som är bra och vad som är dåligt, det det handlar om iallafall för mig är hur låten eller artisten får mig att känna. Musik är känslor för mig.

När jag var yngre lyssnade jag aldrig på musik som de jämnåriga lyssnade på. Jag var fast i ett träsk av Bob dylan, Janis Joplin, Carole King, The beatles, Suzanne Vega bland andra. (En av anledningarna till att jag upptäckte Håkan flite sent...fan). men jag tyckte aldrig att nutiden har kunnat förstå mig speciellt bra, har alltid känt mig lite vilsen i den och lyssna på musik från 60-talet (främst) fick mig att leva i en dröm värld där jag inte behövde vara rädd för mörkret.

Musiken är min medicin, det är det enda som hjälper, det enda och sångarens ord är det enda som når in. Även låten är skriven 40 år tidigare eller 100 så spelar det ingen roll, för när jag hör den rätta låten i den rätta stunden så är det bara jag och musiken. Jag brukar förlora mig själv i den, lyssnades, sjungandes, dansandes, skrattandes och gråtandes i timmar.

Oftast är det bara en låt som fastnar från en artist, det kan vara från en indie artist eller en mer kommersiell artist.
Som ni kanske har förstått har Håkan och Beatles en speciell plats i mitt hjärta. som jag så ärligt sa på valborg
"jag äslkar beatles"

Denna låt är skriven till John Lennon efter hans död till Paul McCartney. jag kan inte lyssna på den utan att gråta, jag grät även när han sjöng den på ullevi 2004. Jag lyssnade på den idag, och den påminde om alla vänner jag hade haft genom åren och hur jag har förlorat kontakten med de som under en period i mitt liv hållit mig ovan ytan. (ja , jag vet att det handlar om en död person...)

Speciellt Sarah och Sofia, de tre musketörerna har pensionerat sig men tack för alla minnen! Vi är inte längre vad vi brukade vara men vi har alltid Digimon.

Paul McCartney- here today (tribute too John Lennon)

Kid Harpoon- Childish dreams

jag har nämt dem förut, men det är så att jag inte kan sluta lyssna på deras sång "the party punch" den är så underbar. I love the sångare, jag har defenitivt en förkärlek för sångare med härlig känslosam, (ibland bräcklig) röst, Håkan någon?Och sedan killen med det lockiga håret som spelar gitarr, han ser så skön ut, han står lixom och vaggar/gungar fram och tillbaka under hela låten. Och trummisen asällen sett en sådan headbangande trummis. Sedan faktumet är dem använder ett melodica. Do I need to say more so here it is:



Jo förresten måste jag bara visa en bild på min ideal kille, det var kärlek vid första ögonkastet då jag såg honom 2000. Så ja jag ska berätta nån gång vem han är om ni inte vet det.



martina pussas och kramas

Jag ska göra det. Det som jag alltid tänkt vara omöjligt. Jag ska förklara min känsla/känslor för Beatles.

Jag var mycket liten när jag först började lyssna på dem. på landet står mamma gamla grammofonspelare och hennes skivsamling, det mesta från sent 60-tal och tidigt 70-tal. Somrarna brukade jag och Therese spendera till att lyssna igenom dem där skivorna. Främst dansade vi bugg till Don Mclean's "american pie" eller satt och njöt till hans "Vincent". Men i den skivsamlingen fanns en skiva som jag lyssnade på om och om igen, jag kan alla låtar utantill. Det var "Abbey Road". Den sista Beatles skivan (eller "Let it be" kom ut sist, men den gjordes innan), den gjordes när Let it Be låg på is för de inte visste vad de skulle göra med den. Det var här min förälskelse började. En ung flicka som satt ute i solen och lyssnade på "maxwell's silverhammer" och drack rosa hemmagjord rabarbersaft.

En gammal kompis, Carolin älskade Beatles långt innan mig, hade fått filmen "Help!" i present. jag vet inte hur många gånger jag såg den (då var det den läskigaste filmen jag någonsin sett) men det var en ytterligare introduktion till det bandet som skulle bli min kärlek. Jag kan faktiskt inte säga exakt när min bottenläsa kärlek började, Beatles har alltid funnits där. Men minne av familjen sitter i bilen och sjunger från hjärtat med till min brors favo Beatles låt "Baby, you can drive my car" eller jag sitter själv och gråter (av någon oförklarlig andledning) till "across the universe".

Med åren har min kärlek bara växt och växt, och Beatles är det bästa jag vet (med Håkan då). För mig är Beatles fyra personer som av gud fått sin gåva. jag broderade "The Beatles" i syslöjden och sydde en väska. Jag stod och grät mig igenom Paul McCartneys konsert 2004, dansat tills jag inte kunnat stå till de tidiga 60-tals hitsen. Min farbror, Paul älskar Beatles lika mycket som jag. Vi brukar sitta och diskutera. Vem som skrev vad i vilken sång, vem som gav upphov till vilket musikstycke, vad Ringo hade för funktion (oumbärlig). Ja jag vet inte hur jag ska förklara mer. Jag kan egentligen bara skriva tre ord som kanske på något sätt förklarar min kärlek för dem: "Jag älskar Beatles!"