Oh no! Oh my!
Jo förresten måste jag bara visa en bild på min ideal kille, det var kärlek vid första ögonkastet då jag såg honom 2000. Så ja jag ska berätta nån gång vem han är om ni inte vet det.
martina pussas och kramas
Jag är arg!
Ja, nu kände jag att det inte går att hålla inne länge. Den nya regeringen är =)?()=&()%/(#¤#¤&/%&%/()() för att säga det milt. Jag orkar inte mer dem. Det finns inget (nästintill, man kan säkert hitta något fint om man letar) som de yhar genomfört som är positivt. Först har vi en stadsminister som knappt syns om han inte hälsar på Kinas ledare i t-shirt och jeans. En utbildningsminister som är en gammal militär (skolan är inte militären) och har nog inte satt sin for i en skola på 300 år, en finansminister som inte klara matten men den läste han upp. Men vänta borde då inte regeringen vara positivt inställd till att komplettera och läsa upp kurser efter gymnasiet. men nej, det är dem inte. Om du inte presterar under gymnasiet och behöver komplettera så hamnar du i en speciell kvot. Där det finns mindre platser. Så alla ni som går i ettan och neråt, prestera, prestera, prestera! som om gymnasiet inte var jobbigt nog utan att behöva känna att ens framtid är helt beroende av de val du gör när du är 15. Too bad.
Mer info om de nya reglerna hittar du här
Sen kan jag börja tjata om a-kassan. Ja detta är en ännu känsligare fråga. Men först vill jag bara göra en sak klart, jag tycker om konst i alla dess former. Okej så ja.
Dem nya a-kassa reglerna gäller att man kan vara deltidsarbetslös i 75 dagar. Annars ska man vara heltids arbetslös. Okej, problemet är att det finns yrken där fastanställning är sällsynt och kan vara svårt att få. Och då syftar jag främst på de som jobbar med kultur. Jag har fått uppleva den svåra världen inom teater. Det är ytterst få som är fast anställda. En vecka kanske man jobbar där sen kan det gå någon vecka tills man får ett nytt jobb, osv. De 75 dagarna som man kan vara deltidsanställd går åt rätt fort. Så många som jobbar inom kultur skulle då tjäna på att vara arbetslösa istället för att dem då får a-kassa. Kanske ska tilläggas för dem som inte helt förstår, de som jobbar inom kultur har ofta väldigt låg lön. Alla är inte kändisar som får miljon belopps löner för en film. Det kommer bli ett problem för kulturlivet, vilket är bland det viktigaste som finns.
Danmark nästa!
Jag hade varit mer uppladdat om det inte hade varit så att jag går dubbelvikt medstadels av tiden för att jag har ont i magen, eller inte vågar gå för långt hemmifrån ifall jag skulle svimma och slå i huvudet. Jag vill inte hittas om fyra år som ett skelett i en skogsdunge pga yrsel som gör att det svartnar framför ögonen hela tiden. Jaja jag får väl spendera helgen med Anton och kolla på High School Musical 2 eller sjunga med i High School Musical Singstar. Japp det kommer bli en höjdare, faktiskt jag har en pinsam förkärlek för High School Musical. Jag har dessutom en lång shopping lista på alkohol att ta med mig hem. Trevligt värre. Har inte blivit så mycket festande på det senaste, har inte haft tid. Men det får det bli ändring, efter vecka 19.
Det ska iallafall bli roligt, jag älskar mina kusiner. de är helt underbara och jag ska nog anfalla Anton och pussa och krama skiten ur honom. Haha, det är min rätt som 18-årig tredje äldsta kusin att pussa min supersöta yngsta 10-åriga kusin (fortfarande typ fyra för mig) när jag vill. jag vill ju inte pussa Steen, det skulle bara bli konstigt, vi är ju lika gamla. Och Jens är väl för stor nu med, jävlar vad dem växer. Så Anton lotten hamnar på dig! Though luck pal.
För att avsluta detta inlägg så Anton favorit sång från High School Musical 2.
sluta snurra
Florence and the machine
jag grät...
töntigt!
- Jag måste av någon konstig andledning göra tvärtemot alla andra. Ja, det är töntigt. Hälften av allt jag gör, gör jag inte för att jag vill, utan för någon löjlig tvångstanke om att jag borde göra tvärtemot.
- Jag tycker tvärtemot människor pga av att jag tycker dem är jobbiga/löjliga/irriterande/etc...
Exempel: Jag har svårt för Joel Alme pga av att Carl bla (han som skriver i nöjesguiden) tycker om honom, och jag tycker inte om Carl bla pga av olika andledningar. Och det är enbart därför, eller jag vet inte... - Saker jag tycker om brukar jag leta upp på internet för att se om det anses vara bra, som filmer, musik, kläder etc. ja väldigt moget Martina! Hur gammal är du egentligen?
- Jag är rädd för ormar, ja det är töntigt!
- Jag kan inte under några omständigheter hållas ansvarig för mina handlingar eller uttalanden. Jag tappade kontrollen över mig själv när jag föddes.
- Det roligaste jag vet är att provecera, men samtidigt hatar jag när människor blir provocerade av mig
- Jag snackar sjukt mycket skit (alltså inte skit om någon) utan bara skitsnack. Av det jag säger är väl ca 0.001% värt att lyssna på
John, Paul, Ringo, George och Jag
Jag var mycket liten när jag först började lyssna på dem. på landet står mamma gamla grammofonspelare och hennes skivsamling, det mesta från sent 60-tal och tidigt 70-tal. Somrarna brukade jag och Therese spendera till att lyssna igenom dem där skivorna. Främst dansade vi bugg till Don Mclean's "american pie" eller satt och njöt till hans "Vincent". Men i den skivsamlingen fanns en skiva som jag lyssnade på om och om igen, jag kan alla låtar utantill. Det var "Abbey Road". Den sista Beatles skivan (eller "Let it be" kom ut sist, men den gjordes innan), den gjordes när Let it Be låg på is för de inte visste vad de skulle göra med den. Det var här min förälskelse började. En ung flicka som satt ute i solen och lyssnade på "maxwell's silverhammer" och drack rosa hemmagjord rabarbersaft.
En gammal kompis, Carolin älskade Beatles långt innan mig, hade fått filmen "Help!" i present. jag vet inte hur många gånger jag såg den (då var det den läskigaste filmen jag någonsin sett) men det var en ytterligare introduktion till det bandet som skulle bli min kärlek. Jag kan faktiskt inte säga exakt när min bottenläsa kärlek började, Beatles har alltid funnits där. Men minne av familjen sitter i bilen och sjunger från hjärtat med till min brors favo Beatles låt "Baby, you can drive my car" eller jag sitter själv och gråter (av någon oförklarlig andledning) till "across the universe".
Med åren har min kärlek bara växt och växt, och Beatles är det bästa jag vet (med Håkan då). För mig är Beatles fyra personer som av gud fått sin gåva. jag broderade "The Beatles" i syslöjden och sydde en väska. Jag stod och grät mig igenom Paul McCartneys konsert 2004, dansat tills jag inte kunnat stå till de tidiga 60-tals hitsen. Min farbror, Paul älskar Beatles lika mycket som jag. Vi brukar sitta och diskutera. Vem som skrev vad i vilken sång, vem som gav upphov till vilket musikstycke, vad Ringo hade för funktion (oumbärlig). Ja jag vet inte hur jag ska förklara mer. Jag kan egentligen bara skriva tre ord som kanske på något sätt förklarar min kärlek för dem: "Jag älskar Beatles!"
Mamma
Min mamma är min bästa vän. Punkt. Jag vet att det låter klyschigt, men det är så det är och det har alltid varit så. Det finna ingen människa jag beundrar mer än min mamma, ingen jag respekterar mer. Hon har alltid uppmuntrat mig till att vara den jag är och har aldrig fått mig känna mig dålig, eller dum (trots att jag genom åren har nog varit världens jobbigaste människa). Mamma har alltid lyssnat på mig och tagit det jag sagt på fullaste allvar, även när jag var 13 år och hormoner flög omkring och alla var dumma och fel, då jag trodde allt ont om alla förutom mig men samtidigt bara om mig. Till och med när hon var utbränd och inte orkade med någon allra minst sig själv så orkade hon ändå med mig.
Min mamma är min partner in crime, vi tänker lika. Vi är lika på många sätt, och även om vi har olika meningar om olika saker så accepterar vi alltid varandra.
Så mamma puss på dig! Jag älskar dig!
By the way, köpt klänningen jag ska ha på studenten (den är vit och blommig)
målbrotten och redigering
Ja helg, igen. Gud va skönt! Men men tro inte att det blir för mycket roligt denna helgen. Nej nej utan jobb och plugg står på schemat. kanske kan jag smyga in en fika någonstans, men nej projektarbetet hänger över mig som en stort mörkt moln
Folköls väder (inlägg inspirerat av Amanda N)
vi två, 17 år...
Från Scandinavium, sista låten...
Du har mitt hjärta i din hand...
Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit ner vad Håkan betyder för mig, så jag tänker inte upprepa mig., eller kanske lite. När jag satt där bland 6200 andra människor när gråten var nära under gårdkvarnar och skit, och hurricane gilbert (speciellt) insåg jag hur mycket Håkans musik har betytt för mig. Jag kan inte förklara det, det är inte ens värt att förklara. Antagligen så satt alla de andra 6200 människorna där inne och kände precis samma sak som jag. Håkan du har våra hjärtan i dina händer, du uttrycker dem känslorna vi inte kan. Och det är det som gö Håkan så speciellt. Vi satt alla och nynna vi två, sjutton år. Det var allsång utan allt det dåliga det var sommar, jag var fri från skolans tyngder och det stressiga. Det var bara jag och Håkan + några tusen till. Det var vackert. För er som inte var där:
Men nu sitter jag här och lyssnar till Beatles white album, det märkligaste albumet Beatles gjorde, men ändå underbart. En dag ska jag förklara min relation till Beatles om jag någonsin kommer kunna.
Jag gråter fortfarande när jag tänker på John Lennons död...nää nu får jag sluta innan jag gråter hela natten. Så mycket känslor.
Mamma vs London
I natt sov jag över hos mormor, det var väldigt skönt att få gå ocvh lägga sig vid tio, efter lite kortspel och "så ska det låta". Min mormor är helt underbar, vi satt och konstantera att hon är krympt tip centimeter, att hennes syn har blivit bättre antagligen på grund av att hon dricker "gegga" med blåbär varje dag (blåbärssmoothie). Jag blir alltid så glad när jag kommer hem till mormor. Allting blir genast mycket lättare, saker får bara vara, det är inte alls den den liv eller död känslan jag får överallt annars.
idah så gick och mamma lite på stan och köpte ett par jätte fina skor på prickig katt, som just har öppnat sin nya lokal.
Sedan gick på världskulturmuseet och såg utställningen Take action, vilket jag verkligen rekomenderar. Den var jätte bra, överkänslig som jag är (jag undviker att se på nyheterna för jag börjar alltid gråta) var jag nära att börja gråta mitt i lokalen. bör tilläggas att jag har inte gråtit offentligt sedan lågstadiet. Ja, jag blir alltid så berörd av människor som verkligen kämpar för det dem vill och för färändring.
Ja sedan övningskörde jag in, men mamma och jag började bruka om london (igen). Det sårar mig att min mamma är så frukansvärt negativ iställd till london. Hon tycker jag och amanda borde flytta någon annanstans i england. jag har försökt få henne att förstå vad som iallafall lockar mig till london, men hon ger sig inte. mamma bodde själv i London en sommmar för ca 30 år sedan! Hon hade tydligen någon dålig erfarenhet, jag vet inte. Det kan ju ha berott på att hon bodde i en lägenhet där toaletten var gemensam för alla i huset och den inte hade blivit städad sedan 40-talet och att min syssling (hennes gudbarn) flyttade till London för några år sedan och är nu fjupt nere i knarkträsket. Men det är rätt jobbigt att hon verkligen ifrågasätter allt jag säger så fort jag nämner London. Tur att pappa är mycket mer stödjande, han tycker defenitivt att vi ska åka.
Jaja mamma lilla, jagh skiter dina erfarenheter. London Calling!
Plus Håkan I kväll och sedan kanske Rosa Bandet gala på respekt! Ingen andledning att låta mamma mörklägga min dag!
Pussar och kramar
Grattis Amanda 19 år!
men jag älskar dig ändå...
Jag vill ta tillfället iakt och hoppas att hon fick jätte många fina presenter... du ska få något snart, I promiss, men jag kan liksom inte toppa Fanny's.
Pussar på dig min londonbo!
the number 1
Först ut är:
OH NO! OH MY!
Det är en indie band från Texas, det gör fantastisk mysig musik!
the least likely boy to
Det enda skumma är att de tydligen ska vara upptäckta av samma kille som "upptäckte" spice girls...hmmm
Editors
ytterligare ett indie band från UK.
Nää jag hade kunnat hålla på med detta hela natten. Det finns alldeles för mycket bra musik. Defentitivt för mycket bra musik för att någon som Carola ska överhuvudtaget få nått utrymme!
ordet vi inte får säga men kanske skriva om
I Lördags hade vi studentskiva, för att fira ett avspark av två månaders fest inför studenten, min kära klasskamrat Sten höll då ett tal, om hur fantastisk gymnasietiden varit, det var först då som jag någonsin känt mig nostalgisk. Men samtidigt är det först nu som jag har börjat lära känna de jag går i skola med. Det är rätt synd, det finns faktiskt många roliga och underbara människor på min skola. Jag vet nu inte längre hur jag känner.
Studentskivan var riktigt rolig, vi hade en jätte trevlig middag.ö Jag och min kära Amanda N (jag har två kära Amandor) hamnade mitt emot varandra med David och Alfred, två personer som vi aldrig tidigare riktigt umgåtts med. Vi hade jätte trevligt, jag och Alfred sjöng Björn Gustavssons låt till Carina Bergbland annat. Sen var det dans och öldrickandes. Det var skönt att glömma av projektarbetet och allt annat för en stund och bara springa runt i någon sorts glädje eurofi under jorden. You should have been there!
jaja, tillbaka till skolan idag...meddelande till Amanda som såg lite trött ut...
YOU*VE GOT TO FIGHT; FOR YOUR RIGHT...TOO PAAAAAARRRTTTTYYYY!
En kärleksförklaring
Okej min sommar kommer nog inte helt och hållet se ut så där. Eftersom jag ska jobba näst intill hela, men men drömma kan man och Håkan fyller min hjärna med drömmar om dans, sorg och salig lycka. jag har ju nu idag bestämt att våren är här, det med basta. fram med vårkläderna, jag vill inte se vinterskorna eller vinter jackan igen. Ge mig sol och mera sol.
Det som var förvånande var att jag till och med kunde stå ut med de nyförälskade paren som kommer ut och går runt håller hand och hånglar i trappuppgångarna. JAG KUNDE STÅ UT MED DET! Okej detta är egentligen helt otroligt, Martina du tappar det.
Detta är soundtracket till min vår:
- Håkan Hellström- egentligen hela hans nya skiva men speciellt; Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din och försent för edelweis.
- The morning benders- waiting for a war och dammit anna
- Across the universe soundtrack
- The Kooks- Always where I need to be
- Lars Winnerbäck och Miss Lee- om du lämnar mig nu
- Ted Gärdestad- I den stora sorgens famn och Himlen är oskyldigt blå
- KT Tunstall- suddenly I see och other side of the world
peace out my lovers!
Tack gode gud att det är över!
Iallafall så är det nu över, vilket jag återigen måste påpeka att jag är ytterst glad över, en sak mindre, Jag checkar av listan. men nu blir det projektarbetet att ta itu med, lite hur långt efter som helst och det är ca en månad kvar tills det ska vara inlämnat. Blää och usch!