Martina den Fina

Studenten är nära nu, om 59 dagar kommer jag stå där framför alla, skrika försöka komma ihåg orden till låten, men mest vara full av glädje yra och kärlek till allt och alla. jag har aldrig varit nostalgisk, skolan har varit min absoluta hatplats no 1 i så många år. Att äntligen slippa den och kunna gå vidare med mitt liv, att börja leva mitt liv det borde vara.

I Lördags hade vi studentskiva, för att fira ett avspark av två månaders fest inför studenten, min kära klasskamrat Sten höll då ett tal, om hur fantastisk gymnasietiden varit, det var först då som jag någonsin känt mig nostalgisk. Men samtidigt är det först nu som jag har börjat lära känna de jag går i skola med. Det är rätt synd, det finns faktiskt många roliga och underbara människor på min skola. Jag vet nu inte längre hur jag känner.

Studentskivan var riktigt rolig, vi hade en jätte trevlig middag.ö Jag och min kära Amanda N (jag har två kära Amandor) hamnade mitt emot varandra med David och Alfred, två personer som vi aldrig tidigare riktigt umgåtts med. Vi hade jätte trevligt, jag och Alfred sjöng Björn Gustavssons låt till Carina Bergbland annat. Sen var det dans och öldrickandes. Det var skönt att glömma av projektarbetet och allt annat för en stund och bara springa runt i någon sorts glädje eurofi under jorden. You should have been there!

jaja, tillbaka till skolan idag...meddelande till Amanda som såg lite trött ut...

YOU*VE GOT TO FIGHT; FOR YOUR RIGHT...TOO PAAAAAARRRTTTTYYYY!