John, Paul, Ringo, George och Jag
Jag ska göra det. Det som jag alltid tänkt vara omöjligt. Jag ska förklara min känsla/känslor för Beatles.
Jag var mycket liten när jag först började lyssna på dem. på landet står mamma gamla grammofonspelare och hennes skivsamling, det mesta från sent 60-tal och tidigt 70-tal. Somrarna brukade jag och Therese spendera till att lyssna igenom dem där skivorna. Främst dansade vi bugg till Don Mclean's "american pie" eller satt och njöt till hans "Vincent". Men i den skivsamlingen fanns en skiva som jag lyssnade på om och om igen, jag kan alla låtar utantill. Det var "Abbey Road". Den sista Beatles skivan (eller "Let it be" kom ut sist, men den gjordes innan), den gjordes när Let it Be låg på is för de inte visste vad de skulle göra med den. Det var här min förälskelse började. En ung flicka som satt ute i solen och lyssnade på "maxwell's silverhammer" och drack rosa hemmagjord rabarbersaft.
En gammal kompis, Carolin älskade Beatles långt innan mig, hade fått filmen "Help!" i present. jag vet inte hur många gånger jag såg den (då var det den läskigaste filmen jag någonsin sett) men det var en ytterligare introduktion till det bandet som skulle bli min kärlek. Jag kan faktiskt inte säga exakt när min bottenläsa kärlek började, Beatles har alltid funnits där. Men minne av familjen sitter i bilen och sjunger från hjärtat med till min brors favo Beatles låt "Baby, you can drive my car" eller jag sitter själv och gråter (av någon oförklarlig andledning) till "across the universe".
Med åren har min kärlek bara växt och växt, och Beatles är det bästa jag vet (med Håkan då). För mig är Beatles fyra personer som av gud fått sin gåva. jag broderade "The Beatles" i syslöjden och sydde en väska. Jag stod och grät mig igenom Paul McCartneys konsert 2004, dansat tills jag inte kunnat stå till de tidiga 60-tals hitsen. Min farbror, Paul älskar Beatles lika mycket som jag. Vi brukar sitta och diskutera. Vem som skrev vad i vilken sång, vem som gav upphov till vilket musikstycke, vad Ringo hade för funktion (oumbärlig). Ja jag vet inte hur jag ska förklara mer. Jag kan egentligen bara skriva tre ord som kanske på något sätt förklarar min kärlek för dem: "Jag älskar Beatles!"
Jag var mycket liten när jag först började lyssna på dem. på landet står mamma gamla grammofonspelare och hennes skivsamling, det mesta från sent 60-tal och tidigt 70-tal. Somrarna brukade jag och Therese spendera till att lyssna igenom dem där skivorna. Främst dansade vi bugg till Don Mclean's "american pie" eller satt och njöt till hans "Vincent". Men i den skivsamlingen fanns en skiva som jag lyssnade på om och om igen, jag kan alla låtar utantill. Det var "Abbey Road". Den sista Beatles skivan (eller "Let it be" kom ut sist, men den gjordes innan), den gjordes när Let it Be låg på is för de inte visste vad de skulle göra med den. Det var här min förälskelse började. En ung flicka som satt ute i solen och lyssnade på "maxwell's silverhammer" och drack rosa hemmagjord rabarbersaft.
En gammal kompis, Carolin älskade Beatles långt innan mig, hade fått filmen "Help!" i present. jag vet inte hur många gånger jag såg den (då var det den läskigaste filmen jag någonsin sett) men det var en ytterligare introduktion till det bandet som skulle bli min kärlek. Jag kan faktiskt inte säga exakt när min bottenläsa kärlek började, Beatles har alltid funnits där. Men minne av familjen sitter i bilen och sjunger från hjärtat med till min brors favo Beatles låt "Baby, you can drive my car" eller jag sitter själv och gråter (av någon oförklarlig andledning) till "across the universe".
Med åren har min kärlek bara växt och växt, och Beatles är det bästa jag vet (med Håkan då). För mig är Beatles fyra personer som av gud fått sin gåva. jag broderade "The Beatles" i syslöjden och sydde en väska. Jag stod och grät mig igenom Paul McCartneys konsert 2004, dansat tills jag inte kunnat stå till de tidiga 60-tals hitsen. Min farbror, Paul älskar Beatles lika mycket som jag. Vi brukar sitta och diskutera. Vem som skrev vad i vilken sång, vem som gav upphov till vilket musikstycke, vad Ringo hade för funktion (oumbärlig). Ja jag vet inte hur jag ska förklara mer. Jag kan egentligen bara skriva tre ord som kanske på något sätt förklarar min kärlek för dem: "Jag älskar Beatles!"
Kommentarer
Postat av: lisa
Hoppas du får en trevlig dag! titta gärna in på min blogg! :)
Postat av: Fanny
Jag gillar Beatles, men mitt intresse har nog aldrig och kommer nog aldrig att vara så stort som ditt.. Själv var nog min glansperiod en kort stund på högstadiet... Men popens viktigaste band - no doubt!
Trackback
