Danmark nästa!
ja så var det iväg till Danmark för att fira kusen Jens. Han ska konfirmera sig och om man inte vet det så är konfirmationen ENORM i Danmark. När min andra kusin Steen (som btw inte kommer på min student för han ska segla jorden runt, Steen du ska dööööööööööööööööö. jag gick på din konfirmation) konfimera sig så fick han en speedboat, och hur mycker pengar som helst. Alltså det är helt otroligt hur mycket de får. Till och med jag kanske skulle överväga att...eller nej. Det tror jag inte, tyvärr kan jag inte ljuga inför människor med en vit krage under en svart skjorta. Kan inte, vet inte varför måste vara nått kulturellt betingat.
Jag hade varit mer uppladdat om det inte hade varit så att jag går dubbelvikt medstadels av tiden för att jag har ont i magen, eller inte vågar gå för långt hemmifrån ifall jag skulle svimma och slå i huvudet. Jag vill inte hittas om fyra år som ett skelett i en skogsdunge pga yrsel som gör att det svartnar framför ögonen hela tiden. Jaja jag får väl spendera helgen med Anton och kolla på High School Musical 2 eller sjunga med i High School Musical Singstar. Japp det kommer bli en höjdare, faktiskt jag har en pinsam förkärlek för High School Musical. Jag har dessutom en lång shopping lista på alkohol att ta med mig hem. Trevligt värre. Har inte blivit så mycket festande på det senaste, har inte haft tid. Men det får det bli ändring, efter vecka 19.
Det ska iallafall bli roligt, jag älskar mina kusiner. de är helt underbara och jag ska nog anfalla Anton och pussa och krama skiten ur honom. Haha, det är min rätt som 18-årig tredje äldsta kusin att pussa min supersöta yngsta 10-åriga kusin (fortfarande typ fyra för mig) när jag vill. jag vill ju inte pussa Steen, det skulle bara bli konstigt, vi är ju lika gamla. Och Jens är väl för stor nu med, jävlar vad dem växer. Så Anton lotten hamnar på dig! Though luck pal.
För att avsluta detta inlägg så Anton favorit sång från High School Musical 2.
Jag hade varit mer uppladdat om det inte hade varit så att jag går dubbelvikt medstadels av tiden för att jag har ont i magen, eller inte vågar gå för långt hemmifrån ifall jag skulle svimma och slå i huvudet. Jag vill inte hittas om fyra år som ett skelett i en skogsdunge pga yrsel som gör att det svartnar framför ögonen hela tiden. Jaja jag får väl spendera helgen med Anton och kolla på High School Musical 2 eller sjunga med i High School Musical Singstar. Japp det kommer bli en höjdare, faktiskt jag har en pinsam förkärlek för High School Musical. Jag har dessutom en lång shopping lista på alkohol att ta med mig hem. Trevligt värre. Har inte blivit så mycket festande på det senaste, har inte haft tid. Men det får det bli ändring, efter vecka 19.
Det ska iallafall bli roligt, jag älskar mina kusiner. de är helt underbara och jag ska nog anfalla Anton och pussa och krama skiten ur honom. Haha, det är min rätt som 18-årig tredje äldsta kusin att pussa min supersöta yngsta 10-åriga kusin (fortfarande typ fyra för mig) när jag vill. jag vill ju inte pussa Steen, det skulle bara bli konstigt, vi är ju lika gamla. Och Jens är väl för stor nu med, jävlar vad dem växer. Så Anton lotten hamnar på dig! Though luck pal.
För att avsluta detta inlägg så Anton favorit sång från High School Musical 2.
Hemma igen
japp, då var jag hemma igen. Home sweet home. Brevlådan var överfull och kylskåpet stank av gammal grädde och mjölk. Härligt.
Det första jag gjorde vara att ringa Matilda och prata om denna underbara vecka (sportlov) i ett desperat försök att även skjuta upp tankarna att gå tillbaka till den platsen ondska födds och frodas... skolan!
veckan har jag lyckas bra med detta, trots brottning med matte och sett oändligt antal filmer om andra världskriget, har mina tankar kretsat snowboarding, förnekelse av hur otroligt dum jag ser ut i hjälm och hur jag ska slå mitt personbästa på guitar hero. 117000 e mitt rekord!
Min underbara vecka avbröts dock av skadan jag lyckades åstadkomma på min stackars vänster fot. Det var inte vackert! jag ska berätta hur detta gick till, trots att jag i och med det har ingen som helst stolthet kvar i min kropp. Jo, jag och mina två söta kusiner Jens och Anton provade snowparken (hoppade hopp och åkte genom igloos, tyvärr var det inte där jag skadade mig). Jag hade just hoppat från ett relativt lågt men isigt hopp (ja jag ramlade en sek efter jag landade) och skulle bara liksom hoppa ner från en kant till huvudbacken. Av någon helt övernaturlig kraft/andledning landade jag helt galet och i min landning vred sig vänster foten ett halvt varv (vilket borde vara omöjlig då den ska vara fast i snowboardskorna) och stukningen var tyvärr ett faktum. jag visste inte då att jag inte skulle kunan gå på fyra dagar och att dessutom min fot skulle kunna göra ett fantastiskt rytmiskt klick ljud då jag rör den i sidled eller upp och ner.
Så från onsdag och framåt har jag spelat ännu mer guitarhero och varit en duktig studerande (till min stora sorg). men nu är jag hemma igen och hoppas på någon sorts mat. Helst onyttig, pappas och min förberedande för beach 2008 börjar imorgon!
Peace out!
Det första jag gjorde vara att ringa Matilda och prata om denna underbara vecka (sportlov) i ett desperat försök att även skjuta upp tankarna att gå tillbaka till den platsen ondska födds och frodas... skolan!
veckan har jag lyckas bra med detta, trots brottning med matte och sett oändligt antal filmer om andra världskriget, har mina tankar kretsat snowboarding, förnekelse av hur otroligt dum jag ser ut i hjälm och hur jag ska slå mitt personbästa på guitar hero. 117000 e mitt rekord!
Min underbara vecka avbröts dock av skadan jag lyckades åstadkomma på min stackars vänster fot. Det var inte vackert! jag ska berätta hur detta gick till, trots att jag i och med det har ingen som helst stolthet kvar i min kropp. Jo, jag och mina två söta kusiner Jens och Anton provade snowparken (hoppade hopp och åkte genom igloos, tyvärr var det inte där jag skadade mig). Jag hade just hoppat från ett relativt lågt men isigt hopp (ja jag ramlade en sek efter jag landade) och skulle bara liksom hoppa ner från en kant till huvudbacken. Av någon helt övernaturlig kraft/andledning landade jag helt galet och i min landning vred sig vänster foten ett halvt varv (vilket borde vara omöjlig då den ska vara fast i snowboardskorna) och stukningen var tyvärr ett faktum. jag visste inte då att jag inte skulle kunan gå på fyra dagar och att dessutom min fot skulle kunna göra ett fantastiskt rytmiskt klick ljud då jag rör den i sidled eller upp och ner.
Så från onsdag och framåt har jag spelat ännu mer guitarhero och varit en duktig studerande (till min stora sorg). men nu är jag hemma igen och hoppas på någon sorts mat. Helst onyttig, pappas och min förberedande för beach 2008 börjar imorgon!
Peace out!
