Martina den Fina

Jag insåg för inte alls länge sedan att man kan gömma sig men inte fly. Iallafall inte från sig själv. Det är en jävla lång jobbig väg till att acceptera och förlåta vissa saker. och veta vad man vill. jag räknar med att jag kanske har kommit en fjärdedel på vägen. Det känns iallafall som jag har kommit riktigt långt. Jag är nu beredd att börja göra allt som jag borde har gjort för länge sedan.

Jag ska rensa bort allt hatande, illa tyckande, irriterades, frustrerande delar av mig själv. Jag ska bli en harmonisk människa som kan vara artig och snäll, Men inte kompromissa bort ärligheten och sanningen. Det ska bli slut med allt falsk i mitt liv, allt skit ska bort! Jag ska rensa bort allt som drar ner mig till botten, alla bojor av bly som är fast kedjade vid mina händer och fötter. jag ska nu börja mitt egna liv, det som jag har drömt om sedan jag var fyra år. Jag ska ta upp det som jag inte har orkat; jag ska börja skriva igen, ta hand om mig själv. umgås med människor jag tycker om och som jag vet tycker om mig. Människor jag litar på.

Jag ska inte kompromissa bort mig själv denna gången, nu är för alltid

Snook- Lejonhjärta

Jag har panik, japp det är så det är. Jag har hur mycket som helst som måste bli fördigt till nästa vecka och ingent id över. Jag kan inte komma i kontakt med Paola för att berätta att vi inte kan komma och hämta henne i köpenhamn. Gud, sedan måste jag då självklart plugga massa. Klänningens om jag skulle ha sytt färdig i går blev inte det, är det någon som vet hur svårt det är att nåla själv i ryggen? Jag kan iallafall vittna om att jag har problem med det.

men jag tänkte lugna ner min lavinartade panik med att lyssna på lite bra musik, så va lyssnar man på när man är i ett tillstånd av förvirring och panik. Jo jag beståämde mig för att lyssna lite mer på Cat Power, så här har ni allihopa en låt av Cat Power (till Paola vad du än är)

Missing someone - Cat Power (james brown cover)

Jag skiter om han har snott melodin.

Texten är underbar, håkan sjunger så som bara han kan. Det gör ont i hjärtat, det når fram rakt ända in i mitt kalla hjärta. det enda felet är att videon gör mig förbannad för att jag inte är med i den, men jag älskar den ändå. Därför den är i svartvitt, därför att det är Håkan och därför att det är Göteborg. Så här everyone:

"Nu kan du få mig så lätt"




Just det för everyones info: Pao kommer imorgon! YEAH BABY!

denna videon har jag med inte bara för att detta är en av de vackraste sångerna som skrivits utanför jag älskar att "studion" är ute på en grön kulle. Lyssna, se och njut mis amigos!

Kom Igen Lena, låten och videon som väckte min kärlek till Håkan. rätt ofta sitter jag och tänker att det är jag som går längs gatan med Håkan & co bakom mig spelandes och sjungandes KOM IGEN MARTINA på ett l! Detta är en ren glädjelåt som får mig att dansa och le oavsett vad.

Hmm jag ska plugga snart,alldeles om en litenstund. Men drömmar om sommer, att vara bekymmerslös och tequila stoppar mig. Så jag bestämde mig för att göra en utvärdering av mina favorit håkan videos. Först ut; Ramlar.

jag älskar låten ramlar, och jag älskar videon. den är lite Håkan möter folkölsväder. Alltså sommar, kärlek, peosi och ungdomsfylla. Den ger ett sådant härligt intryck av en tid som jag är besluten att uppleva då inte den jävla skolan kommer ivägen utan mer ett liv som handlar om kärlek, öl, musik, nya upplevelser och nya vänner.
Så here we go Ramlar:

Bandet med det fantastiska namnet kom precis ut med deras andra skiva "pershing" för en månad sen. Det var ett band som jag aldrig riktigt fullt ut har lyssnat på, inte förren jag såg videon till "think I wanna die".

De släppte sin första debut skiva "Broom" oberoende och slog igenom i blogg världen. Tidningen San Franssisco Weekly skrev :

"Dear Unknown Band from Middle of Nowhere Missouri, How do I love thee?...your debut is one of those rare albums where every song is crafted, delicious, and essential. This is disgusting, really, given the fact that the oldest member of your band is only 22. Yours truly, Chris Baty"

Iallafall så tänkte jag för er som inte känner till detta band lyfta er vardag lite grann och min eftersom jag har lyssnat på denna låt om och om igen:



Just det om ni inte vet Boris Yeltsin var Rysslands första president mellean 1990-1999

jag hamnar alltid framför datorn, letades efter gamla eller nya band. Musik som kan fylla en tomhet jag har och ett behov att känna att någon annan någon gång känt på samma sätt, eller att någon talar till en. Musik handlar inte om vad som är bra och vad som är dåligt, det det handlar om iallafall för mig är hur låten eller artisten får mig att känna. Musik är känslor för mig.

När jag var yngre lyssnade jag aldrig på musik som de jämnåriga lyssnade på. Jag var fast i ett träsk av Bob dylan, Janis Joplin, Carole King, The beatles, Suzanne Vega bland andra. (En av anledningarna till att jag upptäckte Håkan flite sent...fan). men jag tyckte aldrig att nutiden har kunnat förstå mig speciellt bra, har alltid känt mig lite vilsen i den och lyssna på musik från 60-talet (främst) fick mig att leva i en dröm värld där jag inte behövde vara rädd för mörkret.

Musiken är min medicin, det är det enda som hjälper, det enda och sångarens ord är det enda som når in. Även låten är skriven 40 år tidigare eller 100 så spelar det ingen roll, för när jag hör den rätta låten i den rätta stunden så är det bara jag och musiken. Jag brukar förlora mig själv i den, lyssnades, sjungandes, dansandes, skrattandes och gråtandes i timmar.

Oftast är det bara en låt som fastnar från en artist, det kan vara från en indie artist eller en mer kommersiell artist.
Som ni kanske har förstått har Håkan och Beatles en speciell plats i mitt hjärta. som jag så ärligt sa på valborg
"jag äslkar beatles"

Denna låt är skriven till John Lennon efter hans död till Paul McCartney. jag kan inte lyssna på den utan att gråta, jag grät även när han sjöng den på ullevi 2004. Jag lyssnade på den idag, och den påminde om alla vänner jag hade haft genom åren och hur jag har förlorat kontakten med de som under en period i mitt liv hållit mig ovan ytan. (ja , jag vet att det handlar om en död person...)

Speciellt Sarah och Sofia, de tre musketörerna har pensionerat sig men tack för alla minnen! Vi är inte längre vad vi brukade vara men vi har alltid Digimon.

Paul McCartney- here today (tribute too John Lennon)

Jag har inget att skriva, iallafall inget jag vill att andra ska läsa. Så varför skriver jag då över huvud taget? Jo enkelt, Allt för att slippa plugga...

Njut istället av dessa vackra toner och dröm om livet i dess finaste dagar.

Tracy Chapman (en av de vackraste människorna som går på jorden) Crossroads från albumet med samma namn. sången har betytt jätte mycket för mig genom livet. Lyssna till texten och andas.



All you folks think you own my life
But you never made any sacrifice
Demons they are on my trail
Im standing at the crossroads of the hell
I look to the left I look to the right
Therere hands that grab me on every side

All you folks think I got my price
At which Ill sell all that is mine
You think money rules when all else fails
Go sell your soul and keep your shell
Im trying to protect what I keep inside
All the reasons why I live my life

Some say the devil be a mystical thing
I say the devil he a walking man
He a fool he a liar conjurer and a thief
He try to tell you what you want
Try to tell you what you need

Standing at the point
The road it cross you down
What is at your back
Which way do you turn
Who will come to find you first
Your devils or your gods

All you folks think you run my life
Say I should be willing to compromise
I say all you demons go back to hell
Ill save my soul save myself

Det är rätt roligt egentligen, att ca 12 års av dagboksskrivande har mer elle rmindre ersatts av denna bloggen. Trots att detta inte kommmer i närheten till min dagboken, verkan i skriva ner känslor eller sättet att skriva så känns det ändå rätt bra att skriva för att komma ihåg. Jag skriver ju aldrig för någon annan, enbart för mig själv. Men jag har faktiskt tagit upp dagbok skrivandet igen, jag kollar ibland i böckerna jag hade från när jag var runt 13-14, oj vad jag skrev. Ibland så blir det jätte jobbigt att sitta och läsa sådant, eftersom det var en jobbig period.

Jag måste bara skriva ner det här så; kolla efter fästingar på kroppen ibland, blir det en röd ring runt GÅ TILL DOKTORN! Borelia är inte roligt. Det tog mig ca två år att bli frisk tillräckligt för att kunna gå i skolan en hel vecka. Ett år för att orka ha en vanlig konversation med någon annan längre än i fem minuter. Ja apprå på att vara 13 år och att det är fint väder. Borelia destoys your life! eller en del av det.

Efter att ha haft en helvetesvecka så känns det lite bättre, jag kan andas igen och jag hoppas att de inte kommer bli lika jobbigt igen. det enda som känns jobbigt nu är att jag tror jag har förbannat mer eller mindre varenda lärare jag har. Anders var rätt sur för jag inte var på lektionerna i går, och det skulle jag kunna förstå om det nu inte vore så för att jag faktisk var sjuk ANDERS! Henrik var också lite sur på mig, okej två som jag kan räkna upp. Men jag kan jävlas med dem alla om det så skulle behövas. Jag vet, just nu ser jag framemot att kunna andas igen!

Så va händer i livet? Inte mycket förutom plugg, men imorgon ska fanny ha middag så det ska bli trevligt.och jag hoppas stenhårt på ett musik quiz! Det är ju fannys specialitet och fan va bra hon gör dem. Too bad attt hela världen inte få göra dem. eller jag vet Fanny borde ha hennes egna musik quiz tv-program! på lördag blir det något med Tilda tror jag. Har inte träffat henne på evigheter, så jag har saknat henne jätte mycket. det blir nog svinkul vad vi en gör, kanske haket? Visserligen Bob hund kväll, och känner inte till bob hund så bra. Men men.

Ja, just det! Glädjande nyheter! AMANDA N FÖLJER MED TILL PEACE AND LOVE! I love it, det kommer bli så kul. Jag, Amanda och Amanda i ett tält...intressant (på ett mycket bra sätt)

 Ikväll är det matte som gäller för matte nationella i morgon. får se hur det går.

Min ledar typ (vet inte om jag riktigt känner igen mig själv???)

upptäckte nyss detta bandet (vet inte om de är allmänt kända eller inte...lever i min egna musikvärld), och hans röst fick mig att andas igen.

Kid Harpoon- Childish dreams

Jag hatar Datorer. Jag hatar dem, de är djävulens påfund eventuellt någon annan som bara tycker om att tortera mig. Och ja det funkar! Jag orkar inte dela med mig om min fruktansvärt frustrerande dag. Räcker det att jag säger att jag behövde Lisa Ekdahl, Beatles, The morning Benders och allra mest Håkan för att ens kunna svara i telefonen när den ringde och föra ett samtal i längre än två sekunder. Jag har spenderat mestadels av dagen uppgiven blandad med extrema stress känslor och haft nervösa sammanbrott som jag inte har haft sedan, ja jag kommer inte ihåg. men roligt var det iallafall inte. Tänk er en fullständigt hysterisk människa som ligger på golvet och sjunger falsk till Lisa Ekdahl's "du sålde våra hjärtan" samtidigt som hela ansiktet är blöt av de senaste tre timmars tårar. ja något sådant var det...datorer hatar mig.

Jag behöver lite sympati... just nu tycker jag väldigt synd om mig själv. Dessutom så tanken att jag måste jobba 4 timmar imorgon gör att jag har seriöst funderat på att säga upp mig från jobbet och från livet. begrava mig under täcket tills jag är gråhårig och skrynklig. Tanken på morgondagen, eller ens tanken på nästa timma får mig att vilja kasta mig ut genom fönstret (okej jag sitter på första våningen men iallafall).

Passande låt (skolan, datorer, jobbet this is all for you!):

ja så sitter jag här i slutklämmen, gått upp kl 6 för att verkligen kunna utnyttja dagen åt det jag behöver allra mest...Plugga! Yes baby. men men vad kan man göra.

Men det som oroade mig mest var att jag tänkte, lite musik kan ju inte vara fel när man sitter och pluggar och bestämde mig, för att sätta på radion, eftersom jag sällan gör det. Men nej jag satte inte på P3, inte ens the voice ller något annat liknande utan jag satte på P2 och kom på mig själv att sitta och njuta av cellon darrande strängar och pianistens fingrar som skyndade lätt över tangenterna. Hmmm, eftersom jag satt rätt obekvämt så tänkte jag, nä fan Martina kom nu så placerar vi röven vid matsalsbordet.  Men jag slogs snart av tystanden runt omkring mig, så jag saknade musiken. Jaha tänkte jag, då får jag väl sätta på en skiva. Så vad valde jag, inte något som jag brukar lyssna på utan efter att ha kollat föräldrarnas skivsamling så såg jag en skiva och Pavarotti och fick ett plötsligt sug av att lyssna på Nessun Dorma (tror jag den stavas), jag! Jag tycker inte om Pavarotti!
Jag satte i den och satt bokstavligt talat och njöt, tills jag fick panik och satte på U2 istället. Fast nu kan jag inte koncentrera mig....jag håller på att bli gammal gumma. Nu är jag helt plötsligt rädd för studenten, vad kommer hända då, jag jag föredra att sitta och lyssna på P2 en lördags kväll med ett gott lagrat vin, framför att trängas vid baren på diverse klubbar och ramla hem längst ner för gatan?

Jag visste att detta skulle hända någon gång, men inte nu, INTE NU!

Iallafall så måste jag bara på peka att The Morning Benders Debut skiva släpps idag så check them out. (lite kanske jag kan motstå tantviruset)

på återseende eller läsande

Martina the old lady

Lyssna och njut

ja även när allt är skit jobbigt och jag verkligen borde sitta och plugga derivata så måste jag ju självklart kolla vilken frisyr jag vill ha till balen. Jo jag är lite kluven mellan an tjugotals inspirerad så callaed mercel wave frisyr och en löst uppsatt. vänta jag ska visa bilder:

marcel wave frisyrer



eller de löst uppsatta:



jaja, får se vad det blir...

Jag vet att ni har undrat men, ja eller kanske inte men här är min personlighetstyp enligt Myers Briggs personlighetstest. Jag är en ENTP;

"Clever describes ENTPs best. They deal imaginatively with social relationships as well as physical and mechanical relationships. They are alert to what is apt to occur next, and sensitive to possibilities. ENTPs are the engineers of human relationships and human systems.

Verbally as well as cerebrally quick, ENTPs enjoy arguing: for its own sake, and to show off their impressive verbal skills. They often have a perverse sense of humour, and play devil's advocate regardless of consequence. They sometimes confuse, even hurt, those who cannot understand the concept of argument as a sport. Innovative and ingenious at problem-solving, they sometimes manage to outsmart themselves.

ENTPs have been known to cut corners without regard to the rules if it's expedient - or it might be the collapse of an over-ambitious juggling act. ENTPs are optimists. They tend to regard problems as personal challenges, and have little patience with those they consider wrong or unintelligent. However, they are often extremely genial and quite charming, when not being harassed by life in general.

Good at analysis, especially functional analysis, ENTPs have a tolerance for, and enjoyment of the complex. Enthusiastic, ENTPs are apt to express interest in everything, and thus unwittingly inspire others who find themselves caught up in an ENTP idea. The ENTP is the most reluctant of all types to do things in a traditional manner.

Non-conformists, ENTPs enjoy outwitting the system and use rules and regulations within the system to win the game - whatever it may be. ENTPs are good at innovative projects and can administer them well if dull routine is not involved. For ENTPs to be manipulated by another is humiliating.

During youth, the ENTP may be diagnosed with a variety of ailments and conditions which often emerge as a lack of intellectual engagement. Boredom is the bane of the junior ENTP. Generally immature until their late 30s or early 40s, the young ENTP is a socially awkward animal since they rarely fit in with the herd, and require 40 years to comprehend why this is and what to do about it. Great friends or silent adversary; Court jester or Builder of bridges, the ENTP is difficult to overlook."

Och om ni undrar hur ni ska älska mig så fanns det förslag på det också:
How to Love an ENTP
-   Appreciate my perceptiveness and original insights.
-   Encourage me to spend time with people and be free to respond to spontaneous opportunities.
-   Listen to me talk about my ideas and brainstorm with me.
-   Be willing to debate and discuss ideas.
-   Try not to nag me about small things or about being too messy.
-   Above all - respect my competency and need to constantly take on new challenges.

Och hur ni ska känna igen andra ENTP: S! How to Spot ENTPs:
-   energetic, charming, and witty
-   enthusiastic, creative, and expressive
-   easygoing, adventurous, and persuasive
-   image conscious and snappy dressers

Tips for Communicating with ENTPs:
-   Focus on creative possibilities
-   Expect a lot of questions - don't force decisions too soon ?   
-  Stay flexible and open to suggestions and improvements

Detta tyckte jag var rätt roligt, jobb som skulle passa mig;
-   dictator,
-   international spy
-    philosopher
-   comedian
-   music performer
-   politician
-   professional skateboarder
-    astronomer
-   assassin

Och jobb jag verkligen inte skulle ha:
-   wedding planner
-   pre school teacher
-   child care worker
-   home maker

YES! JAG HAR HITTAT HEM! Om ni vill göra eget test kan ni gå in på: http://www.personalitytype.com/quiz.html

Det var oundvikligt, en dag skulle inlägget komma; inlägget om Matilda min vackra underbara kompis.

Jag och Matilda träffades för 14 år sedan, det är en väldigt långt tid och vi har vänner ända sen dess. Jag kommer ihåg första gången vi träffades sådär på riktigt. Vi båda var med i Kyrkans barntimme och dem hade en utflykt på ängen som är ca 200 meter från mitt hus. Matilda bodde då i Ryet. Jag kommer ihåg hur våra mammor satt på berget bredvid varandra och bestämde att jag och Matilda skulle träffas och leka någon gång. Det måste ha varit bland de bästa besluten dem någonsin tagit. I alla fall så bestämdes det att Matilda och hennes mamma Helena skulle komma hem till mig. Jag kände inte så många dels för att jag just hade flyttat upp hit från Lund men också för att barnen på dagis inte ville prata med mig, jag snackade ju skånska? I alla fall så kom Matilda och Helena hem till hos, plus en till. Jag trodde Matilda hade tagit med sig en kompis att leka med eftersom hon inte ville leka med mig, och blev rätt upprörd. Men det visade sig att kompisen var Moa, Matildas storasyster och eftersom jag var den första som inte hade insett med en gång att de var systrar var vår vänskap nu skriven i sten.



Ja sen dess har vi varit vänner, vi har visserligen gått igenom olika stadier i vår vänskap då vi inte har umgåtts så mycket. Jag har väl inte alltid varit den bästa och snällaste kompisen, vilket, Matilda jag ber om ursäkt för. Men vår vänskap har överlevt allt, jobbiga perioder i livet, sjukdomar, ett år utan att träffas, tonårsångest, när vi båda har varit så introverta och vägrat berätta vad som försiggår i våra liv. Egentligen är det löjligt eftersom vi är rätt lika. så en sak är jag säker på att vår vänskap kommer alltid att bestå.

Matilda, för er som inte har träffat henne är den mest underbara människan som någonsin gott på denna jord. Hon är den vackraste människan jag känner inne från och ut. Och en sak som hon alltid har haft är stil och sjukt bra smak. Jag menar medan jag var inne i alla mina olika perioder och dålig smak så har Matilda alltid liksom haft en bra smak (för sin ålder i alla fall). Och vi har så många roliga minnen, många består av Barbies och garderober, dansa till Spice Girls. Göra milkshake och kolla på ?My Little Pony?, gå på NRJ in the park för att se Håkan (och även lite Darin ok det var mest jag, men han dansar ju bra? haha). Så Matilda, jag saknar dig nu när du inte är här, utan i stora vida världen?Prag. Jag hoppas att du har det underbart och du får banne mig se till att du ringer när du kommer hem, jag vill veta allt.

Pussar på dig min älskling! Här en gammal dänga for the good ole days!

ja jag måste ju bara påmina alla i detta avlånga land att Fanny fyller 19 år idag! Det hoppas jag ni firar allihopa med kalas och tårta! Pussar på dig Fanny, du är underbar!

här får du en låt för födelsedagen! För alla som inte vet vilken låt det är så är det THe Beatles med Birthday fvrån the white album. Peace out Fanny

Så jag överlevde Valborg och första maj. Allt jag kan säga att det var min första valborg då jag inte låg och grät (jag har ingen rolig historia med denna högtid) så jo den var faktiskt rätt rolig.

Linn hamnade längst upp i ett trä och pratade i minst 10 minuter om bubbelplast; typ att hela världen är fylld av bubbelplast, det finns mörker i bubbelplast...osv. Sedan började hon mumliga, Fanny då som hade varit borta på lekplatsen kom tillbaka och trodde en radio var på någonstans så hon började kolla efter den tills vi lyckades förklara attt det var Linn uppe i trädet. Då klättra Fanny också upp i trödet och efter ett tag lyckades hon få ner Linn. Så va gjorde vi andra, jag var väl mest som jag är när jag är full. Historierna får någon annan berätta.

Jo så var det första maj, det var meningen att jag skulle demonstrera med Fanny och Amanda L men men det gick inte så bra eftersom jag först fick ett sms från Amanda som förklarade att hon inte hann, vilket jag förstår eftersom vi alla skulle på fördelsedagsmiddag hemma hos henne senare, sedan fick även jag ett sms från Fanny där hon inte hann för hon hade annat för sig! Jo vad kan jag säga...inget, det är helt okej. Demonstrationen var oxå helt okej, alla frös lite och såg ut som dränkta katter. men det är jätte viktigt att demonstrera på första maj så i'll do anything!
Här en nostalgi låt (kanske främst för killar?) och en av mina absoluta favorit låtar med Snook. Danne och Oskar samt Afasi & Filthy (som precis har kommit ut med ett album) . fast jag tror det är Filthy som har gjort beatet så egentligen borde det stå såhär Filthy & Afasi feat. Snook! Just det, tur att danne klippte sig :P




Kisses and Love!