Martina den Fina

Jag har tänkt väldigt mycket den senaste veckan, för mycket egentligen. så mycket att jag börjar bli rädd för att vara ensam med mina tankar eftersom jag inte vet vad som jag tänker härnäst. Jag börjar konstant ifrågasätta allt jag tänker, det blir liksom en ond cirkel av tankar och ifrågasättande av tankar så jag tror att jag håller på att bli galen. Dem ligger och liksom slår hål på mig innefrån, på allt jag någonsin trott på och det enda jag kan komma fram till är ännu flera frågor som kräver sina svar. Det tystnar aldrig...så då gör jag det enda som jag vet stillar tankarna;

1) Köper mig anteckningsblock att ha med mig överallt. Ibland är ju tankarna inte helt och hållet värdelösa och förtjänas att skrivas ner. Men mestadels för att jag ska slippa tänka dem igen.

2) Gå till biblioteket, enda stället i världen där jag kan slappna av helt och hållet. Så mycket att lära sig och så mycket att upptäcka på en minimal yta, det gör att tankarna kan fokusera på annat. Där kan jag vara lugn och bara sitta och bläddra i nån bok eller titta ut genom ett fönster. Biblioteket är min viloplats. Idag kom jag  hem med två läroböcker i spanska, en bok om hur man spelar gitarr, en bok om hur man spelar munspel och en film.

3) gå ut och gå, långa sträckor i timmar. Gärna med musiken högt i hörlurarna så jag liksom dränker tankarna i melodislingor och gatukorsningar.

4) Leta efter ny/gammal musik på nätet, i mammas och pappas skivsamling, på biblan i tidningar...altt för att släcka något inom mig som aldrig är nöjd. T.ex har jag precis upptäckt McCarthy, indieband som formades på 80-talet, och skriver politisk pop. Se där.

ja men nu ska jag nog fortsätta läsa "lady Chatterley's älskare" en tag.