Martina den Fina

Häromdagen hittade jag min dagbok från förra året, inget upplyftande jag hade skrivit där och inget jag någonsin kommer att dela med mig. Jag satt även och lyssnade på samma låt som jag lyssnade om och om igen förra året. Fruktansvärt vacker låt, det är bono som når fram denna gången, det var då som om han hade skrivit låten till mig. Som han räckte ut en hand till mig då. Nu kan jag knappt lyssna på låten längre förren allt ska komma tillbaka igen. Men den är så vacker så lyssna på the edge gitarr i bakgrunden och bonos ord. Så är man inte ensam i någon minut...

U2- sometimes you can't make it on your own