Martina den Fina

Ja så har ännu en vecka passerat mig förbi. Ännu klämtar klockan för mig, vem trodde det!

jag har beatles on my mind, hela tiden. Jag äter, dricker och andas beatles. All my loving i will send to them!
Andledningen till detta var dock en intressant film jag såg i fredags, men några av mina gals. Across the universe, faktiskt helt underbar. Jag till allas stora sorg sjöng med i varenda sång, sedan fortsatte min Beatles helg med Beatles kväll på haket. Förfest hemma hos mig, gick kanske aningen för vilt till för bara vara förfest men ibland så händer det...

Men det var en rolig kväll, inte lika roligt att vakna söndag morgon för att jobba i sju timmar, men OB tänker jag, tänk på OB! men det var ok, jag gick runti någon slags zombie fas, trodde jag skulle mörda en del kunder. DET ÄR INTE MITT FEL ATT MÅ GOTT KORVEN INTE GÅR IN MED RABATT!!!!! DET SKADAR VÄL INTE ATT VARA TREVLIG IALLAFALL!

Men jag vaknade i morse med tröttheten hängades efter mig, jag kom inte ur sängen. Så jag tänkte, äh Martina du förtjänar en sovmorgon och en day off (vilken jag spenderade pluggandes). Mitt under min engelska research så ringer Gudrun, hon är min mormors bridgepartner och frågar om min mormor mår bra. Ja svarar jag lite förvirrat.
Ja det var tur säger Gudrun. Jag hörde att hon hade brytit benet, hennes dotter ringde från sjukhuset och sa att hon inte kunde spela bridge idag.

Jag var i chock stillestånd, min stackars mormor. Jag sa att jag skulle kolla upp det, och ringde runt som en irrande tasha i en kvart innan jag fick tag på mamma, min pappa och fick några svar. Hon hade inte brytit benet, hon hade bara svimmat vid busshållplatsen. Men det var en fruktansvärd kvart.

Sedan har jag bestämt hur min balklänning ska se ut, men det får ni se sedan när jag har sutt den. Och just det jag. jag och Mandis ska flytta till London!

Peace out my love